Var ska man börja?
Sen jag o mitt ex bröt upp den 4 februari, så har vi fortfarande bott ihop,
för att jag inte fått någon egen lägenhet. O har fortfarande inte fått det.
Då var jag arbetslös samt hade en sjukt låg a-kassa… Nu har jag fått
arbete, plus att jag tagit körkort… Så nu har jag liksom allt ordnat för
mig, utom denna jävla lägenheten! Tyvärr…
Det är mitt största problem just nu… O jag vet inte hur jag ska bära
mig åt just nu… Ikväll har vi nämligen haft ett gräl, som startade
ett världskrig… O det började med nåt så idiotiskt som att jag gjorde
nåt så syndigt som att onanera… 
Ja så var det faktiskt…
Har ni hört på maken??? Helt sinnessjukt va ond jag ÄR!
O han gick i taket för detta… Han fick för sig att jag hade telefonsex
(vilket jag inte hade), att jag fotade under tiden (vilket jag inte
gjorde), osv…
Detta utlöste ett världskrig utan dess like, som nu resulterat i att vi är
totalt ovänner o att vi sagt precis vad vi tycker o tänker till varandra…
Jag förklarade för honom att det här är ohållbart, jag kan inte bo kvar
under samma tak som dig, du kontrollerar tamejfan allt jag gör, inget
kan jag göra utan att rapportera till dig, kan inte åka iväg nånstans,
utan att du vet att jag “är iväg”, osv osv osv…
Jag sa att nu flyttar jag in hos min bästa vän fr.o.m. den 8 juli (hon är
på semester o kommer hem då). Det var redan planerat att jag skulle
åka ner o hälsa på henne då, men nu blev det ändrade planer, för jag
känner att nånstans måste jag börja! Hon bor på en annan ort, vilken
jag hela tiden pratat om att flytta till, o detta har han godkänt o sagt
att det är okej att jag o vår son flyttar till den orten därför att
han fortfarande kan resa fram o tebax o hälsa på honom på en
o samma dag…
Men…
Så låter det inte direkt nu längre, nu ska han förhindra att vår son flyttar
med mig, han ska förhindra att jag har umgänget, han ska starta en
vårdnadstvist, han ska imårrn ringa familjerätten o be dom skicka papper
till honom på att vår son inte får flytta någonstans med mig, att han inte
tillåter detta! Han ska starta ett världskrig… Han påstår att jag inte ser
till sonens bästa, utan nu tänker på mig… Vilket jag inte anser är rätt,
därför att jag mår skit av att bo under samma tak som honom!!!!
Rent ut sagt!!!!!
O då jag mår skit, så speglar det av sig på vår son… Som dessutom har
en diagnos som gör att det är väldigt viktigt för honom att ha så fasta
rutiner som möjligt hela tiden, annars blir allt kaos för honom, hela
världen rasar för honom, bokstavligt talat… Barnpsykologen har yttrat
sig om att vår son inte kommer att klara att bo växelvis boende hos
oss, utan att han kommer att behöva, o ska ha, ett fast boende, o att
den andra föräldern hälsar på honom i hans hem, o att han inte följer
med hem till den andra föräldern o sover över ens, eller nåt sånt…
För att hon anser att han inte kommer att klara av det!!
Att han inte kommer att må bra alls av det!!!
Vad fan ska jag nu göra?
Pallar inte mera…
